Lär känna mig
Jag är Samtalsterapeut, Skådespelerska, Begravningsrådgivare, Föreläsare och Officiant samt
boendestödjare inom socialpsykiatrin.
Det gemensamma temat i min yrkesutövning är; människor och relationer.
​
Relationer är det mest spännande som finns. Relationen till sig själv och till andra människor. Det är viktig att ha en bra relation till sig själv - för hur man än bär sig åt så är det till syvende o sist sig själv man ska umgås med dagligen.
Jag har jobbat med relationer, känslor och beteenden hela livet. Eller det vi kallar kommunikation.
Att förstå sig själv - för att förstå andra.
​
Mest i mitt liv har jag arbetat som skådespelerska. Jag har ingått i en fri teatergrupp, Teater Sörmland, som spelat turnerande skolteater, sommarteater och dramatiserat arbetssituationer på företag i deras kompetensutveckling. Två säsonger var jag också ridande skurk och konfrencier på High Chaparral.
Jag har således uppträtt för 5 - 5000 personer beroende på produktion.
​
2006 varvade jag teatern med att utbilda mig på PsykosyntesAkademin och 2010 var det examen.
Jag började ta emot klienter i samtal 2009 då jag erhöll titeln Diplomerad Psykosyntesterapeut. Jag tar emot klienter i terapi på måndagar på Odd Fellowhuset i Nyköping.
​
Säsongen 2021 provade jag på att vara skolfotograf men det passade inte mig så bra.
​
En uppgift som däremot har blivit helt rätt för mig är kontakten med sörjande och att arrangera begravningar.
Jag är numera Begravningsrådgivare på Lavendla och jag är ödmjuk inför uppdragen som Officiant. Där får jag äran att minnas och hedra människor som inte längre är med oss i detta livet.
​
Om man vill veta mer om mig så
växte jag upp tillsammans med mina två föräldrar och en yngre bror. Jag kommer från en entreprenörssläkt där alla på min pappas sida hade mindre företag. Min pappa har byggföretag. Mamma var sjuksköterska som flyttade från Finland på 60-talet. Resten av mammas släkt bor kvar i Österbotten, där jag spenderat en hel del vinter - och sommarlov. Kvällarna spenderades mest på stadens olika bingohallar eftersom mormor & morfar älskade att spela bingo. Jag är således en rackare på att räkna på finska.
Språk är annars väldigt spännande. Jag har rest en hel del och jag försöker alltid lära mig räkna lite på språket där jag befinner mig och läser skyltar och lyssnar efter hälsningsfraser etc. Att säga Hej! Hej då! och Tack! på det lokala språket väcker alltid glädje där man är.
Språk för människor närmare varandra och det är kul att lära sig nya saker.
De arabiska bokstäverna och siffrorna är lite kluriga att lära sig. Men det skulle nog gått bra om jag bara hade givit det lite mer tid...
​
Olika kulturer är annars ett väldigt stort intresse hos mig. Kanske startade intresset tidigt eftersom den finska kulturen har präglat mig mycket. Men även den tjeckiska eftersom jag varit gift med en tjeckisk man under många år. Det har gjort att jag engagerat mig i många integrationsprojekt bl.a inom Röda Korset och Rotary.
​
Min farfar hade grävmaskin och farmor drev ett litet pensionat. Där började jag arbeta i 11-årsåldern då jag kunde nå upp till mangeln som stod i källaren. För att sedan gå över till att städa rum och sedan städa i min farbrors städfirma och på ett konditori. Min frihetslängtan har gjort att jag skaffade jobb tidigt i livet för att kunna ha egen ekonomi och inte vara beroende av mina föräldrar. På konditoriet där jag städade ( och sen blev konditoribiträde ) hängde jag också med vänner efter skolan för att prata om det mest spännande - relationer - och livet.
​
Farmor betydde mycket för mig. Mina föräldrar hade mycket med sig själva men som alla föräldrar gör de så gott de kan - så gjorde även mina. Trots detta kan jag känna att det fattas en del saker från min uppväxt som ett barn skulle kunnat önska sig. T.ex mer känslomässig näring.
Nuförtiden är både far- och morföräldrar döda och nyligen gick även min mamma bort.
​
Mitt liv har dock inte alls varit präglat av död. Tvärtom. Jag har alltid haft en stark livslust och stor nyfikenhet. Jag har humor och gillar att busa. Om man ska berätta sånt som inte är lika smickrande så kan väl avslöjas att jag hängt en del på krogen under perioder i livet. Jag var gift i 23 år och efter skilsmässan dejtade jag en hel del. Det är kanske inte heller något att skryta över men jag är glad över de erfarenheter jag fått av den tiden. Smärtan, glädjen, euforin, spänningen, besvikelserna och alla andra starka känslor som kommer med att dejta är inget jag skulle vilja ha ogjort. Nu är dejtandet äntligen över då jag är tillsammans med min kärlek och suget efter att vara på krogen stillade sig rejält för länge sen. Men en favoritsysselsättning är fortfarande att fika, ta en AW eller mysigt restaurangbesök tillsammans med döttrarna, mannen, väninnor eller kollegor.
Att vara en livsnjutare fungerar bra i kombination med de allvarliga existentiella frågorna i livet. Dialoger på krogar kan ofta bli seriösa samtal som berör sorg, ilska och rädsla. Känslor som ska tas på allvar och tas om hand.
​
Handboll har varit en passion och jag spelade tills jag var 30 år då min andra dotter föddes. I tonåren hängde jag även mycket med hästarna på en 4H-gård, nära Nynäshamn, där jag växte upp. Tonårstiden formade mig mer som människa då jag for till Kansas, USA, som utbytesstudent. Jag har fortfarande tät kontakt med min värdmamma och familjen jag bodde hos.
​
1992 flyttade jag tillsammans med min dåvarande man och hela teatergruppen till Nyköping. Vi flyttade ut på landet där vi bodde i 18 år och fick två härliga döttrar.
Döttrarna har till viss del tagit efter vår konstnärliga ådra vilket har fört de till Göteborg och Stockholm där de nu lever sina vuxenliv.
​
Som jag nämnt är det väldigt roligt att lära sig nya saker och att vidareutbilda sig är ett måste i min bok. Jag har gått kurser i Parterapi för Eva Sanner. Lärt mig de stressreducerande teknikerna Tapping och Havening av Ulf Sandström och har nyligen utbildat mig till Handledare på PsykosyntesAkademin. När jag får handleda grupper med personer som jobbar som ´hjälpare´ är jag på rätt plats. Också. Jag, liksom de flesta av oss, har många färger på min palett. Jag använder de flitigt i olika sorters sammanhang...
​
Apropå färger...
Det konstnärliga intresset är stort.
i början av 2000-talet gick jag en konstutbildning på Nyköpings Folkhögskola. Där fick jag lära mig de flesta tekniker inom måleri men även en hel del inom skulptur, keramik och grafik. Vi jobbade även i sten. Nu för tiden plockar jag gärna fram akvarellblocket och pastellkritor då jag skapar. Som skådespelerska har jag gestaltat många spännande figurer men den som varit återkommande är Drottning Märta på Nyköpings hus i Nyköpings Gästabud. Då den gjordes som musikal skrev jag många av sångtexterna. Skriver är också något jag gärna gör då tillfälle ges. Under året 2019-2020 har jag fått ge ut många krönikor i Tidningens Se Hit! I länken hittar du en av krönikorna. Bläddra till sid 29.
Fler finns i min blogg. Där kan du också läsa mer om de utbildningar jag gått.
​
Den senaste utbildningen handlar om Begravningar.
​
Under hösten 2022 utökade jag min yrkeskompetens genom att utbilda mig till Begravningsrådgivare hos Lavendla.se.
​
Det är fantastiskt att få träda in i en ny värld där jag återigen kan få hjälpa till att skapa ett hanterbart liv för människor. Denna gång för personer i sorg.
Då jag förlorade min mamma förra året insåg jag, på ett helt nytt sätt, hur viktigt det är att en begravning ska vara en vacker stund. Det kan man göra på så många olika vis och jag är öppen för att lyssna på de önskemål som finns men också att vara en inspiration till att ceremonin blir ett riktigt fint minne.
Det är viktigt med ceremonier tycker jag. Det är viktigt att hedra och att hylla - när det är på sin plats. Livet är viktigt men även döden. Och den skrämmer inte mig. Det är en del av livet.
​
​
Kerstin är medlem i PsykosyntesFöreningen och lyder under tystnadsplikt och etiskt ramverk.
​
PsykosyntesAkademin Inre ledarskap och Terapeututbildning.
​
Stress och Traumabehandlare. / Peaceful Heart
​
Parterapi och Psykosyntes med Eva Sanner.
​
​
​
​
​
​
​
​